Vive la France!

Att lagligt kunna förneka ett folkmord eller inte få göra det, ställer sin fråga.

Vilket är värre?

Svaret är självklart beroende om händelsen är sann eller inte och denna sanning i sin tur också beror på vem man ställer frågan till. Förrövaren, offret eller iakttagaren?

För Franskaregeringen var förslaget till förnekelseförbudet ett vägskäl till att lagstadga mellan saklig yttrandefrihet, inom sina egna gränser, kontra maktutövning och hot dikterad från Ankara och vara sannenligt med fakta som:

· Turkiet har varit kristenhetens vagga fram till modern tid.
· Det fanns en betydande mängd kristen population i regionen för drygt 95 år sedan.
· Denna mängd är nästan till intet gjorts i dagens 70 miljoners population.
· Det finns en betydande kristen diaspora utanför Turkiets gränser, bla. i Frankrike.
· Frankrike har sina egna arkiv och varit bland iakttagarna då händelsen ägde rum.

Allt bör inte vara fritt, i ett samhälle, då friheten i sig har sina begränsningar. Med detta menad att yttrandefrihets grundidé ska inte missbrukas till att fritt sprida en massa ohälsosamt dynga. Någon måste sätta stopp för detta.

Frankrike har klart och tydligt definierat vad som är ohälsosamt dynga och vad som är hälsosamt fakta för sina medborgare.

Då kommer följdfrågan, vad är det som förhindrar övriga länder som tex. Sverige, USA och England att de frivilligt tillåter sina medborgare att leva med en massa dynga? Så länge andra länder inte vågar ta steget att definiera detta, så är det också lika mycket fakta att:

· Ankara styr, i denna fråga, långt utanför sina gränser och befogenheter.
· Man exporterar sina korrupta värderingar till Ankara.

Alla nationer har gjort mycket fel och rätt genom tiderna, men det gäller att mogna till och inse och kunna be om ursäkt över sina misstag och gå vidare. Många nationer har mognat till och gjort det och andra inte. Frågan är egentligen när ska Turkiet mogna, eller kommer de någonsin att mogna?

Mänskliga Tragedier

Det är nu drygt en vecka sedan terroristen Anders Behring Breivik visar välden hur djävulen eller ondskan bör gestaltas. Han har också banat för hur ett politiskt manifest ska publiceras, bli världsnyhet, bli mest sökta namnet i sökmotorer och samtidigt ge signalen för andra fega liksom Jimmie Åkesson och kompani bör agera. Detta dåd bör vara främlingsfientliga partiers eller personers våtaste drömmar, men där går feghet - som tur är - före idioti.

Nu är det så att Anders Behring Breivik kallas för galning, sinnes sjuk eller psykiskt sjuk, då han med vapen i handen rensade civila, de flesta under 20, i ett geografiskt begränsad område som en ö. Flesta av offren var fast i en fälla, där de inte hade möjlighet att fly från våldet. Allt detta ingick i beräkningen och planerna. Vad ska vi då kalla en stat, för inte så länge sedan, förverkligat vad Anders Behring Breivik nyligen åstadkommit? Kristna massakrerades ju av en stat inom ett begränsad geografiskt område. Liksom på ön Utöya var stor mängd av offren civila där hundratusentals under 20 som inte hade en chans att fly för sina liv.

Skulle vi tex. blunda om Anders Behring Breivik dessutom förnekade sitt brott och förklarade att de på Utöya egentligen dog av en hastigt elakartad epidemi? Jag undrar. Varför blundar man åt Turkiets förnekelser och bortförklaringar?

Samma politiker som ansåg att erkännande av ett folkmord inte ska politiseras, erkänner och dömer ut på löpande band detta onda politiska manifest, där nu istället Jimmie Åkesson febrilt står och viftar bort med att denna händelse inte ska politiseras.

Visst är det kusligt att de borgerliga och Sverige Demokrater plötsligt använder likartad politiskt retorik gällande ondska?

Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och Jimmie Åkesson visst är välden märklig ibland?

Ondskefulla händelser som denna i Norge och folkmordet på kristna i nuvarande Turkiet har och haft politiska syften, där man inte kan separera bort handlingarna från den politiska kontexten via diverse bortförklaringar och skall därför bemötas politiskt.

Självklart är Anders Behring Breiviks eller staters terror på civila oacceptabla. Det skall erkännas, dömas ut och skänkas en tanke till de efterlevande. Alla ni som fallit för ondskan idag, förra veckan eller 90 år sedan. Er bortgång skall inte glömmas eller förnekas.

Vila i frid.

Teknik finnes till rätt pris.

Att identifiera kroppar från 1100- eller 1200-talet och sedan konstatera att det rörde sig om en etnisk rensning, se artikel http://www.dn.se/nyheter/varlden/etnisk-rensning-i-norwich, är imponerande och ger mig hopp om att vi lever i ett tidevarv där det inte finns någonting som är omöjligt för en historiker. Till och med att påvisa att brottet har haft ett syfte som etniskt rensning. Att brottet begicks för 800-900 (!) år sedan är det ingen som höjer ögonbrynen anmärkningsvärt, då liknande dateringar hör till det vardagliga.

Ur detta perspektiv låter det märklig i mina öron att det hela ska vara en komplicerad sak för vissa politiker runtom i världen att bli övertygad över dagens historikers skicklighet och deras resultat på en etniskt/religöst rensning begicks så sent som 1915 i dagens Turkiet?

Blotta tanken på att mängden kristna i Turkiet, under enbart några sekler, från att vara en procentuellt betydande andel av befolkningen att bli eliminerad till knappt 1 %, borde väl vara tillräckligt nog för att övertyga även den mest inbitna tvekande politiker att det hela inte rör sig annat än etniskt/religiöst rensning på kristna och samtidigt göra slag i saken en gång för alla att bli kvitt med kristendomen i regionen.

Till råge på allt har Ankara mage att vifta hotfult sitt pekfinger till ”den kristna klubben” EU att passa sig så att de inte börjar samarbeta med den muslimska gemenskapen, som om de inte gör det redan i stor uträckning under bordet, om de inte får träda in i den allt mer sekulära Europa där kristendom har omvandlats till business.

Vissa delar av Europa, med Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt i spetsen, darrar på manschettknappen så fort deras arbetsgivare beslutar tvärtemot vad Ankara har på sin önskelista. Så pass att man nervöst viftar bort sin egen existerande forsknings gällande och dess tekniska skicklighet (se ovannämnda artikel) och ringer ursäktande till Ankara över deras arbetsgivares ”beklagliga” beslut.

Alltså.

Vi har ena sidan:
Den moderna forskningstekniken (se ovannämnda artikel), vi har de oberoende forskarna, vi har en levande diaspora (vilket existensen av detta begrepp i sig borde vara genant för ett land som Turkiet) och vi har många länders erkännande via det befintliga oberoende forskningsresultatet.

Och andra sidan:
En förövare som tillsätter lagar som paragraf 301, en förövare som inte vet hur man ens stavar till orden mänskliga rättigheter, vi har en förövare som föredrar att finna sig i en odemokratisk tillvaro då det gynnar en elit som rider på folkets okunnighet och en okunnig massa som ser till att välja val efter val en obstinat elit som gör själva nekandet till politiskt sak med nationell paranoia som följd.


Man kan inte låta bli att undra på vilket sätt politiker läser liknande artiklar, som ovannämnd, så att de också köper det?

I så fall till vilket syfte och pris?

Folkmordet som aldrig ägde rum

FEL INGMAR. Att du har verkat som generalkonsul i Istanbul mellan åren 2001-2008, gör dig därför mer kunnig om Turkiets nuvarande politiska karta än gemene svensken, men definitivt inte som en expert i Folkmordsfrågan ur en objektiv historiskt perspektiv. Hur många gånger har Ingmar Karlssons böcker eller artiklar blivit citerad eller refererad av andra oberoende historiska experter i frågan, kan man genast undra? Hur många publikationer har Ingmar Karlsson skrivit och blivit godkänt i välkända vetenskapliga tidskrifter, kan man också undra? Du sätter dig. liksom Carl Bildt, i en sits där bilateral handel, diplomati och andra Svenska intressen gör mer gällande än en sannenlig historia förmedlare. Åt vilka arbetar du för Ingmar?

Du kanske övertygar en och annan där ute (som inte läst dina böcker eller följt dina kopplingar till Ankara) med din artikel http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/folkmordet-som-aldrig-agde-rum_4514557.svd, men för de som har kunskaper om dig vet att du är helt färgat av Ankara och därför förblir artikeln en likgiltig läsning. Du har heller inte erkänt de andra kristna minoriteters folkmord i Turkiet och vore därför oerhört lustigt att du också nu skulle plötsligt erkänna pontiak grekernas folkmord. Vad är nytt i ditt resonemang i ovanstående artikel än de tidigare publikationer du har knåpat ihop? Varför denna propaganda Ingmar?

Trotts att jag inte är lika kunnig som en historieprofessor, kan jag tänka mig kritiskt och kan ge historikerna en ärlig chans då de är nyanserade, men du och dina gelikar ger inte något utrymme eller chans åt liknande nyansering, då ni förvränger sanningen på ett sätt som verkar passa förövarnas intressen som handsken. Varför denna enkelspårighet Ingmar?

Att Atatürk inte har smutsat sina händer är en sanning och som ingen kan förneka. Man skulle kanske t.o.m. ge en kredit åt hans list, då denna list såg till att all smutsig arbete kunde skötas av andra som sedan prydligt kunde sopas undan. Ingmar, varför nämner du inte Topal Osman i din historiska skildring i artikeln ovan. Varför skickade Atatürk denna redan dömda kriminella livvakt till pontiak grekerna? Redogör Topal Osman och lika sinnade personer som Enver, Talaat och Jemal paschornas agenda Ingmar. Varför är du så ensidig och gärna blossar upp de muslimska turkarnas förluster, vilka dessutom av majoriteten inte blev dödad av den kristna minoriteten, och minskar ner de kristnas förluster till nivåer som skulle nästintill verka som om det själva verket är den kristna minoriteten som utgjorde ett folkmord och inte tvärtom.

När Ingmar Karlsson jämför Sverige med totalitära stater som Kuba eller Nordkorea och samtidigt går åt ärenden för en skamfilad stat som Turkiet, börjar man verkligen undra om inte Ingmar Karlsson och hans gelikar som Carl Bildt börjar gå långt och biter den hand som de blir gödd av? Det hela börjar lukta illa Ingmar Karlsson. Och ännu mer unket då Ingmar Karlsson pekar desperat på andra nationers blodiga historia, vilka de flesta dessutom inte nekar, som en ursäkt för folkmordet på kristna i Turkiet, därför också mer legitimt till att förneka.

Nej Ingmar Karlson, din retorik är en dålig kopia av Turkiskt retorik och på detta sätt gör du dig, liksom Ankara, värda att röstas i parlamenten runtom i världen för ett stopp av historierevisionism eller förnekelser av sanning. Så länge du och dina gelikar som Carl Bildt och Ankara administrationen går på samma spår som ung turkarna gjort, utgör därför ansvarsbördan till er och bör därför inte heller enbart axlas åt ett icke existerande imperium som Osmanska riket.

Även om detta någon gång i framtiden skulle bli erkänt av självaste Ankara, skulle då Ingmar Karlsson och Carl Bildt resonera som att detta inte är "big deal" och undrar säkert oförstående att man la ner så mycket energi åt denna fråga, då man hade större chanser att få andra större kredits.

Det du håller på med är inte rätt åt mänskligheten Ingmar Karlsson, då mänskligheten förtjänar bättre.

Brev till Calle

Hej Carl!

Hela världen vet vid detta lag att du är en god vän till turkarna, vilket du också visat öppet med stolthet. Den glädjen och stoltheten unnar jag dig verkligen och önskar absolut inte ta ifrån dig. Jag hoppas innerligen att du kan ha dessa vänner livet ut. Det jag däremot undrar över, hur säker är du vilka dina riktiga vänner är, då dessa förnekar dina egna svenska professorers kunskap i folkmordsfrågan?

Ingen ska behöva pränta in i dig sanningen Carl och vill du hellre förneka det får du också göra det, då du som en fri människa har rätt till, men ärligt talat känner du dig inte aningen kluven då du får läsa färska artiklar som

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/folkmord-bor-anga-aven-regeringen_4434795.svd

och

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/turkisk-radsla-for-splittring-bakom-folkmord_4470435.svd

Dessa professorer plus mer där till som befinner sig utanför paragraf 301-gränsen, har kunnat skriva ovanstående slutsatser nu i decennier för dina vänners döva öron, vilka fortfarande pratar om att öppna arkiv från bägge sidor. Förresten Carl, vilka sidor pratas det här om? De som är syrianer/assyrier/kaldéer/greker som inte har ett arkiv att öppna, ska det per automatik innebära att dessa ska förlita sig enbart på ena sidans handplockade arkiv? Vore intressant att höra ditt resonemang kring detta?

Du, jag och dina vänner vet att detta inte är rätt metod att bringa fram historiskt sanning, då en minoritets dom har varit att bli utrotat från kartan och låta sedan dessa minoriteters kvarvarande smulor föra talan vidare mot den mäktiga kvarvarande förövaren.

Som du märker pratar jag inte om Armenier, Armenien, försoning mellan nationer eller annat som du gärna vill frambringa och föra fokus till det hållet som gagnar Ankara, utan jag skriver om ett glömt folk som procentuellt lidit ännu mer än Armenier. Detta minskar dock inte Armeniernas enormt stora förlust i mängd och betydelse.

Blev du förvånad förresten då din vän hotade häromdagen 100.000 Armenier med samma jargong som hans föregångare gjorde? Knappast, inte sant? Den nuvarande Turkiske ledaren, tillika din bäste vän, måste vara oerhörd avundsjuk på sina föregångare som kunde förverkliga hans hot. Attan att du inte kunde försvara detta hot. Lider verkligen med dig och önskar jag kunde hjälpa dig ur pinsamheten.

Appråpå pinsamhet. Du har på ett skickligt sätt fått med dig den oerfarne Fredrik Reinfeldt på din sida kring denna fråga och nu också lärt han att ta den Turkiska fanan i handen och vifta hejande ”Istiklal” marshen i kör med dig. Måste gratulera. Hörde du häromdagen hur Reinfeldt försökte ursäkta detta hot genom att förklara hur pressat denna turkiske ledare var av sina egna och att vi skulle förstå honom på ”rätt” sätt. Visst förstår du Turkiska ledarens svåra situation?

Till sist vill jag avsluta mitt brev, som du aldrig kommer att svara, att både du och dina vänner vet så väl vad som är sanning och vad som är historierevision. De stora frågorna är min kära Carl, hur länge tror du att du och dina vänner kan leva på detta och leka i samma sandlåda? Hur kan du lita på att din bästa vän inte kommer att dra sig för att förneka även din vänskap och kalla även dig för ”gavur”? Jag får väl kanske ta till ordspråket, lika barn leka bäst.

Bästa hälsningar
Din sanna vän och medborgare

PS: Hörde att du tyckte om förfriskningen du drack under Bosporus-pris utdelningen i Ankara, vet du om man får tag på det i Systemet? :DS

Dessa "gavur"s påhitt

Då har det gått 1 vecka sedan riksdagen erkände ett folkmord som har begåtts av ung Turkarna början av 1900-talet. Ingenting är förändrad och allt är i sin ordning. Svenska regeringen försöker slicka röven av Turkiet och Turkiet i sin tur kör med sina kaxiga hotelser höger och vänster. Allt är sig likt och lika sorgligt.

Varför får inte jag bli förvånad för en gång skull? Varför ska allt vara så förutbestämt och så patetiskt?

Jag kan ert språk med tvång då ni förbjöd mitt eget. Jag fortsatte gå kyrkan i smyg för att undvika trakasserier. Jag var med s.k. religionsundervisningarna fast än jag inte bekände islam. Jag blev tvungen att rabbla nationella hymnen ”Jag är Turk, rättfärdig, flitig…” varje morgon i skolan, fast än jag inte var Turk. Jag blev slagen under lågstadiet med linjalens högkant och fick förklara för hela klassen vad mitt kristna namn kom ifrån. Jag fick läsa utantill under historia lektionerna hur de otrogna slängdes i havet under Ataturk tiden och hur landet blev befriad från alla hedningar. Jag läste allt dessa förödmjukelser om min släkt högt i klassen. Allt detta skedde inte för 95 år sedan och därför kunna förpassas till historien och till dess historiker.

Carl Bildt, jag lever än och kan bevittna det dolda förtrycket och fascistiska assimileringen till att bekänna sig till en turk.

Carl Bildt, det behövs inga historiker för att du ska öppna dina ögon och hjärta, besök bara Södertälje.

Carl Bildt kallar du detta för försoningsprocess?

Vad är detta försoningsprocess värd då premiärministern, tillika din vän Carl Bildt, vill ”deportera” 100000 Armenier så fort det inte passar hans verklighet? Är det så dina vänner resonerar Carl Bildt? Tror du Carl Bildt att ditt blod är mer värd för Erdogan än andra ”gavur” som han förnekar friskt?

Carl Bildt och alla andra som inte levt i Turkiet som minoritet, ska veta att ni är lika mycket ”gavur” som vi har varit och fortfarande är i dagens Turkiet.

Hur absurd det än må vara, trotts allt jag har nämnt ovan, så tyckte jag för första gången synd om Turkar efter denna veckas händelser. Tyckte synd om att de är så själsligt fattiga, synd om att detta folk verkligen går på vad som helst, liksom fårflock, bara deras ledare pekar åt ett håll, synd om att de inte kan vara källkritiska, synd om att de inte vet sitt bästa, synd om att de ska behöva neka sanning till varje pris för att inte bli splittrade.

Jag undrar idag vem som egentligen är offer?

Vi som är ättlingar till offren från folkmordet kommer förmodligen så småningom att läka våra sår, då Turkiet erkänner sitt handlande och ber om ursäkt. Jag undrar om Turkar någonsin kommer att förlåta sig själva, först veta att deras förfäder har begått ett fasanfullt brott mot mänskligheten och sedan till råge på allt känna sig lurade i mer än 90 år och på så sätt blivit berövade från sanningen.

Det måste vara hemskt för en turk då en dag bli brutalt väckt och känna allt de hittils trott var endast lögner. Jag har verkligen medlidande.

Snälla Turkar, lyssna på mig.

Jag har verkligen inget emot er. Jag tycker ni är trevliga, öppna och vänliga. Jag skulle absolut in ha emot att semestra i det land som mina rötter en gång i tiden levde. Allt detta plus lite till skulle jag tänka mig i min egen försoningsprocess, om ni bara bad om ursäkt och erkände att era förfäder gjort mina förfäder illa och inte gör mig till lögnare genom era förnekelser. Se till att vara hederliga och slå inte barn med linjaler så fort de inte har Turkisktnamn. Skriv sanningen i läroböckerna. Konfiskera inte kristnas egendomar som klostermark etc. Låt folk gå i kyrkan utan att bli kallade för ”gavur”. Bli helt enkelt civiliserade. Till sist, ta bort bödlarnas namn från paradgatorna. Det är osmakligt.

Då jag nu inte har någon släkt att referera till mina barn, vill jag åtminstone kunna peka på en världskarta och säga att där bodde de en gång i tiden och att detta land nu förvaltas väl av ett civiliserat folk

Ge mina barn och er själva åtminstone den förmånen.

Sverige 11 Mars 2010

Vi lever i en dynamiskt värld. Politiker som var övertygad över en sak igår, inte är längre övertygad idag och vise versa. Toppolitiker som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt byter sida eller hela partier som Kristdemokrater och Socialdemokrater som har ståt för sin sak i åratal plötsligt kovänder. Partier består av poliker, vilka i sin tur är människor, som har rätt till att ändra uppfattning och då förhoppnings till det bättre.

Det skrivs febrilt om nationella försoningar hit, ekonomiska konsekvenser dit. Det skrivs spaltvis om Turkiets känslighet kring ämnet och deras arga reaktioner. Ambassadörer kallas in antingen hem eller för uppläxning. Allt verkar kretsa kring Turkiet och turkars reaktioner.

Är det någon som stannar upp och frågar. Vad är det frågan om?

Vi stannar här ett tag.

En person mördar någon. Man får tag på mördaren nekande på bar gärning, fastän kroppen är fortfarande varm. Nu börjar det syniska spelet. Man bryr sig överhuvudtaget inte om efterlevandes smärta, utan fokuserar enbart på mördarens upprördhet över att bli anklagad. Man upptäcker att mördaren visar sig ha fördelar som kan utnyttjas och därför lägger händelsen på is och väntar.

Den döda kroppen hinner nu bli kall och kvar blir efterlevandens smärtande hjärtan.

Historien slutar inte här. Mördaren fortsätter sin terror inom sitt eget territorium genom trakasserier, monument bygge över sitt illdåd eller ännu mer mord. Mördaren upptäcker att omvärlden faktiskt inte bryr sig vad den än gör mot sitt eget folk och får ännu mer självförtroende att det han har mördat inte var av betydelse och blir ännu mer kaxig.

Mördaren börjar nu gnugga händerna.

Den tänker imponerad -vilken värdefull strategiskt läge jag måste besitta - och fortsätter däeför med förtrycket av efterlevande. Då förtrycket blir påtagligt och efterlevande börjar fly halls över huvud från mördarens territorium. Omvärlden ser på och reagerar inte. En del makt inflytesrika personer inser mördarens svaghet och man börjar nu utpressa mördaren, så fort den viker åt annan oönskad riktning, genom att påminna vad som egentligen skedde den tiden och vilken brott den har begått.

Man bryr sig fortfarande inte de nu inkvarterade anhörigas smärta och situation.

Efter 95 år omvandlas denna tragedi till en ren spektakel och ekonomiskt fråga där själva mordet nu är hårdvaluta som används mot mördaren och alltsammans över de inkvarterade efterlevandes tragiska öden.

Men så händer det som inte var tänkt att hända. Vi tappar bort trumfkortet från våra händer och talar om till mördaren att mordet som begicks var sant. I samma stund svansar man efter snabbt med en förklaring till mördaren att det hela var resultat av extraordinära omständigheter, vilket man inte står för och på så sätt ännu än gång räds över att inte göra mördaren arg (?).

Carl Bildt, det du håller på med är en skam för ett demokratiskt land som Sverige. Försök inte gör dig viktig i världs arena, för du räknas ändå inte av Turkiet eller resten av Europa då saken ska gälla.

Ska det behöva gå så långt att demokratiska länders parlament ska diskutera och erkänna någonting som alla oberoende historier för länge sedan är överrens om? Ska inte detta vara en självklarhet att en nation som Turkiet själva kunna öppet diskutera i sitt eget parlament utan att kränka nationen och ha generaler flåsande i nacken? Så oerhört pinsamt det måste vara för ett land som kallar sig för en nation.

Är inte paragraf 301 pricken på i:et av förnedring och skam för Turkiet som genom detta bakbinder författare, politiker, journalister eller medborgare och samtidigt påstår sig att öppna sina arkiv för forskning. Hur trovärdigt låter det?

Förstår inte Turkiet eller Carl Bildt detta? Eller vill man helt enkelt inte förstå?

Vad det än skrivs, vad som än spekuleras, vad som hotas av Turkiet, hur Carl Bildt än agerar, så leder inte dessa till att själva folkmordet blir mindre sann.

Den finns där och smärtar.

Låt oss för en gång skull påskynda offrens anhörigas läkningsprocess än spekulera förövarens reaktion.


Stort tack till alla som modigt gick emot strömmen den 11 Mars 2010 och tänkt på oss som har levt med folkmordet nu i 95 år!